Vingårdar - inte alls oproblematiskt!

EU dras med ett vinhav som man försöker minska. Jordbrukskommissionären Marianne Fischer Boel har presenterat ett omfattande program för att rycka upp flera hundra tusen vinstockar. Det är slösaktigt och horribelt att först med skattemedel subventionera en överproduktion av en vara som sedan i sin tur kräver ytterligare skattemedel för att användas på annat sätt, bl a krisdestillation som EU satsar 5,7 miljarder kronor (€600 milj) på. Marknadsekonomiska förespråkare kan knappast tycka att detta är vettig politik. Detta är det ena problemet.

Det andra är att alkohol medför omfattande negativa konsekvenser för människor i Europa och världen. WHO placerar alkohol på femte plats bland riskfaktorer för sjukdom och för tidig död. Alkohol är t ex en av drivkrafterna bakom aidsepidemin. EU antog för två år sedan en alkoholstrategi och WHO beslutade vid världshälsomötet i maj i år att arbeta fram en global alkoholstrategi till 2010 i syfte att minska skadorna. Såväl EU som WHO identifierar alkohol som en större politisk utmaning. Ännu en aspekt är den sociala. En huvuddel av allt våld har alkoholanknytning. 400 000 barn i vårt land upplever otrygghet till följd av alkohol i familjen.

En näringspolitik som förenklar för svenska alkoholproducenter att sälja sina produkter själva, s k gårdsförsäljning, går i direkt konfrontation med hälso- och socialpolitiken, i Sverige och i världen. En liberalisering kan jämföras med den  generösa tilldelning av serveringstillstånd de senaste 15 åren, där antalet tillstånd mer än tredubblats. Under samma period har vi sett en 30 procents konsumtionsökning och ett stadigt ökande våld.

Även om sambanden inte är enkla kring alkohol och alkoholskador är konflikten mellan näringspolitiska strävanden och social- och hälsopolitiska mål tydlig och besvärande. Man kan inte vilja ha minskat våld och en förbättrad hälsa samtidigt som man förespråkar ytterligare liberalisering av produktion och försäljning/distribution av alkohol. En företagsekonomisk nytta går att räkna hem, den samhällsekonomiska däremot ger ett garanterat underskott.

Och att hävda att produkterna från en gotländsk vingård inte har med den totala alkoholproblematiken att göra - den bilden har en gotländsk vinodlare allt intresse av att odla. Men den har inte nån förankring i den verkliga verkligheten.

Per-Åke Andersson,
IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut