Nordkalk och Bungetäkten

Det kan inte vara någon som missat de avgjörande beslut för framtiden som mänskligheten står inför idag. I IPCCs rapport från 2007 målas skräckscenarierna upp över hur framtiden kommer att se ut ifall vi inte radikalt minskar våra utsläpp av växthusgaser. Det kommer inte räcka att byta ut oljepannan och bilen mot liknande maskiner som drivs på andra bränslen. Vi måste ställa om samhället radikalt. Vi måste ändra vår syn på naturen från något som finns där för oss till att se oss själva som en del av dess ekosystem. Vi måste inse att naturens resurser har ett värde också när vi inte utnyttjar dem. Kretsloppssamhällen är framtiden.

Fler och fler inser situationens allvar. Greenpeace-aktivister som saboterat inne på ett kolkraftverk i Storbritannien friades nyligen av en jury. De hänvisade till en lag som ger rätt att utföra ett brott för att förhindra ett ännu större brott, i det här fallet klimatförändringarna orsakade av bland annat kolkraft. De kommer att förstöra betydligt större egendomar än det som saboterades av dessa aktivister. Det är ett progressivt synsätt som kan anammas även av det svenska rättssamhället.
 
Den 7-10 oktober håller miljödomstolen förhandlingar i Visby. Det gäller ett 170 hektar stort kalkbrott, Bungetäkten, som företaget Nordkalk har ansökt om att få bryta på norra Gotland, i hjärtat av Gotlands största sammanhängande relativt orörda skogsområde. Hittills har debatten handlat om arbetstillfällen kontra vattenförsörjning och naturvärden. Nordkalk har de kortsiktiga vinsterna framför ögonen och använder arbetstillfällena som argument för att få stöd. Miljö- och naturvårdare i Sverige är emot ett kalkbrott i området och lyfter fram områdets höga och världsunika naturvärden, ekoturismens möjligheter samt hoten mot vattenförsörjningen på en ö där vattenbrist redan är ett problem. Ortbefolkningen är kluven i två läger.

Vi tycker att det är dags att lyfta debatten till en högre nivå, dit den ännu inte varit. Det handlar om koldioxid och samhällssystem. I kalksten finns stora mängder koldioxid bundet till kalcium. Den kalk som bryts hettas upp till höga nivåer och då frigörs dels den koldioxid som fanns bundet i stenen och dels det som finns i bränslet. Enbart cementindustrin står för hälften av koldioxidutsläppen på Gotland. Stålindustrin som använder merparten av den kalk som Nordkalk bryter uppmärksammades nyligen som den svenska industri som släpper ut störst mängd växthusgaser.

Ökad halt av växthusgaser i vår atmosfär är ett allvarligt hot som kommer att drabba människor över hela världen. Vi har redan sett hur fattiga länder på södra halvklotet drabbats hårdare än oss i västvärlden.

Kontentan blir att kalkbrytning inte bara hotar den lokala vattenförsörjningen och lokalt utrotar sällsynta arter. Det är ett faktiskt hot mot oss alla. Det är en global fråga. Arbetstillfällen i 20 år framåt kan tyckas lockande, men utan fungerande ekosystem stannar allt.
 
Det är dags att slutgiltigt säga nej till det exploateringssamhälle vi har idag och säga ja till ett kretsloppsamhälle som tar hänsyn till både människor och natur. Vi börjar nu genom att säga nej till Bungetäkten.

Karin Zackari
Miljöpolitisk sekreterare
Fältbiologerna